För några veckor sedan gjorde jag proven och kom in till ordningsvaktsutbildningen. Hoppade av lycka då detta är något jag funderat på och velat bli i flera år.
Jag trodde tiden var rätt. Att jag skulle få sålt mitt företag i ett nafs (naivt att tro det) och att ekonomi- och tidspuzzlet skulle lösa sig. Riktigt så smärtfritt har det inte varit. Ekonomin är ansträngd (sitter man med ett dyrt-som-fan-hus så får man skylla sig själv förvisso) och jag snålar så gott jag kan. Men ändå vill jag inte vara utan de små ”moments” som gör livet värt att leva. BMR Grand Prix t ex. Kostade mig en bra slant att leja bort mina taxipass den helgen samt biljett o mat för själva eventet. Snälla människor gjorde så jag sparade in lite på boende och transport. Men ändå.
Ordningsvaktsutbildningen kostar en hel del och sen tillkommer utrustning och uniform också. Det mesta hade jag fått bekosta själv.
Utöver det så skulle 2 av mina 3 (betalda) semesterveckor gå åt till utbildningen. En veckas semester på hela sommaren? Jag kommer gå in i väggen (been there, done that. Skall aldrig ske igen).
Så mitt beslut nu är att vänta med ordningsvaktsutbildningen. Det går förhoppningsvis fler tåg. Och jag hoppas kunna börja jobba som värd till att börja med, ge mig lite mer kött på benen och erfarenhet.
Det kommer säkert fler tillfällen. Men just nu är det inte rätt läge. 🙁
Det var nog ett väldigt sunt beslut. Allt har sin tid. Kram
Jo, det känns helt rätt ändå. Man får ta en sak i taget.