Vatten under broarna

Galet lång tid har gått sedan jag senast uppdaterade den här sidan.

Gick in nu och funderade på om jag skulle ta bort allt eller låta det vara kvar. Landat i att jag låter det ligga kvar, det är ju trots allt historia som gjort att man är där man är idag. Orden jag skrivit gällde då. Men mycket har hänt. Mycket!

Året 2022, då jag inte skrivit ett enda inlägg, går nog till historian som mitt mest händelserika någonsin.

De två största bitarna är att jag flyttat! Sålt mitt fina hus på Skrea Strand och flyttat till Vesslunda. Stortrivs! Och det var nödvändigt att flytta. 3 stora skäl.
1. Ekonomin (återkommer till det lite senare)
2. Huset började bli för litet. Barnen började tröttna på att dela rum.
3. Allt tjafs med kommunen och störande trafik utanför.

För att utveckla punkt 1. Som jag skrev i förra inlägget (från 2021) så var jag och J särbos. Det gick lite fram och tillbaka. Ihop. Inte ihop. Försökte. Gav upp. Ingen kan komma och säga att vi inte kämpat för att hålla ihop familjen. Men till slut gick det bara inte längre.
Att bo själv i ett hus funkar, men som ni vet så har världsläget ändrats rätt drastiskt på sistone. Räntorna & elpriserna stack iväg… och för min del så blev det ohållbart. Hade jag bott kvar idag hade jag haft en räntekostnad på ca 12000 i månaden. Det går bara inte för ett singelhushåll!

Så i slutet av våren 2022 kikade jag runt bland hus till salu och hittade ett fantastiskt fint hus i Vesslunda. Det satte bollen i rullning och jag bestämde mig för att försöka sälja mitt. Fanns ju vissa saker som behövde klaffa. Behövde få tillräckligt för mitt gamla hus eller pruta ner på det jag ville ha. Kikade på andra hus också, men kom hela tiden tillbaka till Vesslunda. Det var här jag ville bo!

I juli så kom det upp till försäljning och sen gick det snabbt! Ett fantastiskt par fick jag möjligheten att träffa då de kom för tidigt till visningen. Jag fick hålla i visningen tills mäklaren kom och det blev nog avgörande för att det till slut blev affär. 🙂

Fick det jag begärde och det möjliggjorde en affär. Så på samma dag skrev jag både sälj- & köpekontrakt. Fick tillgång till nya huset i slutet av augusti och lämnade mitt gamla i slutet av september. En intensiv månad med packande, flyttande och fix med nya huset.

Den andra stora saken var som sagt att förhållandet till slut gick i kras. Så ja, nu är man singel. Känns sjukt ovant. Men håller dörrarna öppna för vad framtiden har att ge.

Har även hoppat in desto mer i politikens korridorer. Tänker inte gå in på det så jättemycket här. Men jag får verkligen jobba med de frågor som jag brinner för vilket är juridik och miljö. Kommer att lämna Förvaltningsrätten när min period är över till årsskiftet 23/24, hinner inte med allt.

Well, en kort uppdatering. Kul att skriva av sig. 🙂

Ses!

Särbos

Igår kom bloggande på tal. Jag har ju legat lågt läääänge med bloggandet. Det fyller väl inte samma funktion hos mig längre, och jag använder främst Instastories för att dela med mig av min vardag, tips och tankar.

Något jag dock skulle kunna skriva en rad om här är livet som särbos. En del har nog inte hängt med i svängarna. 🙂

Det har varit ett turbulent år. Redan förra hösten så ordnade min man en annan övernattningslya så vi fick lite tid isär då vardagen gnagde ordentligt på vår relation. I November när han inte längre kunde låna lägenheten och vi tvingades bo tillsammans igen 100% så dröjde det bara några dagar innan irritationen blev så pass att vi gjorde slut. Men ganska snabbt så insåg vi att vi ville vara tillsammans, men att det inte funkade att bo ihop.

Så Joel och Karl bodde hos farmor och det mesta var frid och fröjd. Det hände ändå titt som tätt att grabbarna sov över hos mig. 🙂 Det gick så pass bra att framåt Mars så flyttade killarna hem till mig igen. Var väl lite av en slump då corona hälsade på hemma hos farmor och för att undvika det så höll sig grabbarna hos mig.. och blev kvar. 😛

Dock så hade vi ju inte löst vissa grundproblem. Och jag tänker inte gå in på detaljer kring det då vissa saker fortfarande återstår att fixa, men de är mer Js huvudvärk nu.
Och framåt Maj så hade vi återigen kört ner i det djupa svarta hålet där vi irriterade oss på vardagen. Vi bråkar extremt sällan, och vi har en väldigt bra kommunikation, men trots det så kom vi inte framåt. Så i Maj så tog det slut.. igen. T o m såpass att vi skickade in ansökan för skilsmässa.

Jag är ändå så tacksam att både jag & J är lätta människor som hjälper varandra. Och för barnens bästa var vi väldigt öppna & flexibla med schema. Inget gnabb om ”din eller min” vecka. Men det tog väl någon månad… och vi insåg att gnistan fanns kvar. Kärleken hade inte dött, bara nästan kvävts. Så under sommaren så struntade vi i att det ”skulle va slut”, åkte på semester tillsammans och hittade tillbaka. <3

Och nu har vi en superbra balans som funkar. Joel letar lägenhet (har ni ett tips på en 4a i Falkenberg med omnejd så hojta till!) och barnen är mestadels hos mig. Även J & bonussonen sover hos mig då och då. Vi hittar på saker tillsammans och umgås, utan en massa gnabb om vems tur det är att städa/diska etc.

Vi får väl se hur vi gör med skilsmässan. Vi har ju två skilda ekonomier nu (delvis det som mycket av bråket bestod av. Säkert liknande i många andra förhållanden när man har olika syn på pengar) och ett bra schema som låter oss ladda batterierna och umgås för att vi vill umgås. Jag är gärna gift iom att vi är tillsammans, men samtidigt har vi också sagt att vi ändå ska ha en ny bröllopsfest när vi varit gifta i 10 år. Kan lika gärna gifta oss igen då och göra bröllopet på ett annat vis. 🙂 Älskar mycket med vårt bröllop 2016, men med facit i hand hade jag nog velat vänta nåt år till efter förlovningen så man hade haft gott om tid att planera. Det gick så fort!

I december ska jag läsa om familjerätt. Håller just nu på att studera juridik på distans via Uppsala Universitet. Otroligt lärorikt! Och jag ser fram emot familjerätt och arvsrätt. Då kommer jag bestämma mig hur vi ska göra. 🙂 Finns ju både nackdelar och fördelar med att vara gift rent juridiskt.

Men särbos. SÅ glad att vi gav det en chans till. Funkar så bra. 🙂 Och barnen är glada att (bonus)mamma och pappa är tillsammans igen.

Så till alla som känner att förhållandet är på väg mot ruinens brant… testa särbolivet innan ni kör relationen i botten fullständigt. 🙂

Over and out. Hörs kanske nästa år. 😉

Man ska ha husvagn? Eller tält?

Eller? Funderar i alla möjliga banor hur man ska semestra framöver. Om det nu ens blir någon. Coronapandemin ställer ju till det lite. Vår resa till Island blev inställd, men den får vi helt enkelt ta något annat år istället.

Nej, i år blir det semester i Sverige isf. Stugor kan ju funka men kostar ju en slant att hyra. Helst hade vi velat köpa ett litet fritidshus på lagom avstånd från hemmet, men de är sällsynta tyvärr.

Främst vill vi komma iväg när det är som ”värst” här hemma. Tänker då på Wheels & Wings som är planerat att äga rum till sommaren i juli. Jag har inget emot evenemanget (arrangörerna gör ett superjobb och städar så stan är finare än innan), gamla fina bilar eller avgaserna (har ju inget luktsinne, så det stör mig inte om det stinker..). Det jag däremot störs av är en del raggare som aldrig verkar ha hört talas om ordet hänsyn.
Okej att det spelas musik och är lite stökigt denna helgen, men att ställa sin risiga (för det är ofta de risiga ekipagen som stökar mest) jänkare utanför sovrumsfönstret kl 04 på natten och vrida upp stereon på högsta är inte OK! Och även om arrangörerna som sagt är superduktiga på att städa så fattar jag inte grejen med att ösa ut halvfulla ölburkar ur bilen och slänga in i folks trädgårdar.

Så istället för att vara hemma och terroriseras av dessa idioter så kikar vi på andra alternativ. Husvagn har varit en dröm länge. Har egentligen inte en aning om hur det är att campa i husvagn, jag har aldrig gjort det, men det verkar ändå väldigt mysigt. 🙂

Fick ok från banken med lån, men samtidigt vill vi inte dra på oss mer skulder. Så nu har vi tänkt både ett och två varv till.

Hittade fantastiskt häftiga tält! Är lite smått kär i detta Avondale 6pa från Outwell. (länk till GetCamping. Rekommenderas!)

Outwell Avondale 6PA - köp online här

Det är ju hur stort som helst! T o m större än en husvagn! Och SÅ smidigt att resa iom luftkanaler istället för dessa pinnar. Bra om man har barn. 🙂

Men, det är ju stort. Nästan för stort. Funkar finfint om man tänkt bo på en campingplats i nån vecka eller två och har riggat upp med sängar, bord, förvaring och matlagningsmöjligheter etc. Men för att sticka iväg en helg, eller bara en natt? Nja..

Och iom att vi är nybörjare även inom tältande så kändes som liiite väl mycket att ”börja med”.

Eftersom jag är lite smått manisk med att läsa tester och kolla youtube-klipp etc när jag funderar på att köpa nåt så snubblade jag även över en mindre variant. Denna gången var valet väldigt enkelt. Så igår klickade vi hem ett Earth 5, även det från Outwell.

Outwell Earth 5 - köp online här

Med plats för 5 personer (iaf 2 vuxna och 3 barn) samt en lagom stor absid/förtält, och framför allt en mildare prislapp, så kände vi direkt att vi kunde slå till på detta!

Har en stor luftmadrass men ska köpa en till samt en elektrisk pump. Sen möjligtvis lite småsaker såsom campinglampa och myggjagare… sen är vi good to go! 🙂 Längtar redan till sommaren och ut i naturen med familjen Berg.

Visade tältet igår för Karl. Hans första fråga var ”finns det tv?”. Jag tror inte detta blir utan utmaningar. Hehe! 🙂

Ses (förhoppningsvis inte) i skogen!

Corona

Önskar att detta inlägg hade handlat om öl, men det gör det inte. Dels för att jag inte dricker öl men mest för att Coronaviruset Covid-19 är på allas läppar.

Sedan några veckor tillbaka har varenda dag handlat om detta virus. Mina tankar och känslor är faktiskt ganska delade. Har inte drabbats av viruset (tror jag. Mer om det strax) men jag känner av vissa effekter som detta virus haft på hela världen. Främst ekonomiska effekter.

Redan i slutet på februari så började hysterin kring viruset dra igång på allvar. I början på mars började det komma restriktioner. Dessa kom efter såväl Näringslivsdagen samt Företagarnas Awardparty. På ett sätt är jag glad att dessa evenemang inte hann bli inställda, men man undrar ju ändå om någon där var smittad och kanske förde viruset vidare?

För drygt en vecka sedan började jag bli krasslig. Började som lite kli i halsen och hade nån natt med feberfrossa. Men ungarna har varit krassliga till och från en bra tid innan dess så tänker mer att jag åkt på deras baciller. I slutet av helgen började halsontet gå över till hosta. Eller gå över är kanske fel, har fortfarande lite ont i halsen men det är nog mer för att jag typ hostat sönder den. 🙁 Ellie & Arvid hostar också. Joel fick ont i halsen dagen efter mig men har inte haft feber och inte heller börjat hosta (än). Men vi har inte varit utomlands, inte heller träffat nån som varit och typ åkt skidor i Italien, men man vet ju aldrig vad som drabbat oss förrän man testats, och de lär vi inte bli såvida vi är dödssjuka och behöver vård. Och SÅ illa är det absolut inte. I normala fall hade vi gått och jobbat med de här symptomen, men nu råder rekommendationerna att man ska stanna hemma vid minsta symptom. Så i en vecka har hela familjen Berg hållit sig hemma.

Det har varit både bra och dåligt. Man kommer ju varandra rätt nära. På gott och ont. Ungarna har ju haft en galen energi men tack och lov har det varit fint väder så de har kunnat vara ute och leka. Karl & Ellie har verkligen funkat toppen ihop denna veckan. Ett och ett annat gräl har det väl blivit såklart men de har lekt! Oj va de har lekt! Och de tar hand om varandra. Syskonkärlek. 🙂 Arvid har också fått vara med men det är ju inte riktigt samma sak.

I helgen släppte jag för första gången iväg Karl & Ellie själva till lekplatsen. Karl fick en GPS-klocka i julklapp så han kan ringa om det är nåt samt att jag ser vart de håller hus. Så de cyklade iväg. Skötte sig prima! Ringde t o m när de var framme. Duktiga ungar!

När det annars gäller hur vi är drabbade av viruset så är det väl ekonomiskt, men det är knappt nämnbart jämfört med så många andra branscher. Lider med alla företagare som ser sina livsverk gå i graven och alla anställda som blir av med sina jobb. Jag försöker göra mitt bästa med att stötta lokala butiker & restauranger. Och däremellan kör vi recept från ”300-kronorsveckan” för att inte haverera den personliga ekonomin fullständigt. Men jag hoppas övriga falkenbergare stöttar sina favoritrestauranger och butiker så gott det går.

Sparkapitalet har ju minskat men hoppas och tror det repar sig. Sålt av en del fonder iaf då jag inte vill ha allt i ett sjunkande skepp.

Vår resa till Island till sommaren har vi avbokat. 🙁 Känns verkligen jättetråkigt men det är nog inte rätt att åka. Är inte rädd för viruset i sig, men just nu vill vi ha de pengarna i vår buffert inför skralare tider. Det kommer att bli tufft framöver. Sverige (ja hela världen) måste återhämta sig på nåt vis.

Jag tycker synd om de som drabbats av viruset. Och anhöriga vara älskade rycks ifrån dem. Och det skrämmer mig när man idag läser att ett äldreboende 500 meter från oss har 2 fall av Covid-19. Inte så rädd för vår närmsta familj men tänker på mina föräldrar och svärmor. Hur skulle de stå emot? Vet ju att den dagen kommer förr eller senare då man tvingas säga ett sista farväl till sina föräldrar, men jag är inte redo och vill inte att den ska komma än. Inte än på läääänge. Så vi håller oss på ett betryggande avstånd. Träffas bara ute. Låter inte barnen gå in till mormor & morfar. När jag väl är frisk så kommer jag insistera på att sköta alla ärenden åt dem med handling och så. De får bara inte bli sjuka.

Dock. I all denna mörka nyhetsrapportering om kaos, röda siffror, döda människor & karantän… så är jag ändå rätt positiv. På nåt vis så känns detta som lite karma från planetens håll. Vi är för många människor och vi lever på ett ohållbart vis.

Så även om jag försöker stötta lokala butiker & restauranger så väljer jag i större mån bra varor. Börjat äta mindre kött (mycket tack vare den där kokboken). Umgås mer med familjen.

Och när man hör rapporter om renare luft och vatten så blir jag bara så glad. Jorden behövde det här. Vi människor och vår ekonomi behövde kanske inte nåt virus, men planeten behövde det. För att få en paus.

Så nu hoppas jag folk tänker till lite när de återgår till ”det normala”. Massor med företag må gå i konkurs, men det öppnar också upp för nya entreprenörer och idéer. Tänk om! Tänk nytt! Tänk vad som behövs när folk kommer ut ur karantänen.

Jorden kommer inte gå under (den här gången heller), men det kommer säkerligen bli en epok att minnas. Nu är det upp till oss att lyfta blicken och göra nåt bra av den.

NU är det läggdags. 🙂

Over and out

Näringslivsdag & Awardparty

Förra veckan var verkligen en vecka i företagarens tecken.

Onsdagen ägnades åt årets Näringslivsdag. Som vanligt en mycket inspirerande dag med fantastiska föredragshållare. Ami Hemviken var moderator och gjorde ett fantastiskt jobb! Hon uppmanade alla att skaffa ett ”mantra” som var uppiggande och peppande. Hennes var i stil med ”Ami Hemviken – gör dig aldrig besviken”.
Efter lunchen frågade hon publiken om vi hade klurat ut några mantran. Det hade jag inte gjort men där och då så poppade det upp nåt i skallen som rimmade som jag skämtsamt sa till min granne och skrattade. Detta snappade Ami upp och tittade på mig ’tjejerna här längst fram – vad säger ni?’. Sa ”mitt mantra” och hon basunerade ut över hela salen ”Sandra Berg – med krut & färg”. Vet inte om det stämmer, men får väl leva upp till det. 🙂 Har definitivt fyllt på med krut efter den dagen iaf. Och nog börjar det bli mer färg i tillvaron nu. 🙂

I övrigt så fastnade jag verkligen för Jerry Engström, Andreas Ekström & Henrik Fexeus. Otroligt karismatiska och inspirerande! Henrik Fexeus hade jag koll på sedan tidigare och har läst några av hans böcker. Men de andra två var okända för mig men har börjat följa dem på Insta för att få dagliga doser av inspiration. 🙂

I lördags var det dags för nästa företagsevent. Superhärliga Janna på Hannells IT hade ordnat biljetter till Falkenbergs Awardparty 2020 där bl a bästa företagare skulle utses. Evenemanget ägde rum på kvällen på Strandbaden. Mer glitter och glamour om man säger så. Tanken var att jag och Joel skulle ha en helkväll men det blev lite käppar i hjulet.. Var osäker på om någon av oss skulle gå för på torsdagen & fredagen hade jag ont i halsen och kände mig vissen. Ellie & Arvid har hostat. Och även Karl & Joel har nämnt att de haft lite känningar i halsen. Kvällen var minst sagt hotad. Barnen skulle sovit över hos mormor & farmor men så blev det icke. Istället passade mina föräldrar alla 3 barnen under kvällen men det blev ingen helkväll. Joel åkte hem vid 22 och jag en stund därefter när alla priserna var utdelade. Det blev ingen klackarna-i-taket-kväll men dock en väldigt trevlig afton med god mat, nya bekantskaper och en del bubbel. Tack till Janna och till mina föräldrar som gjorde kvällen möjlig. 🙂 Och tack kroppen för att jag blev frisk igen.

Nu väntar en lugn vecka. Typ inget på agendan förutom ett besök på bvc. Arvid ska på 18-månaderskontroll. Tror det blir en dos vaccin, såvida han inte fick allt i höstas innan Kap Verde-resan.

Rätt skönt att det är lugnt ett tag nu. Ska försöka undvika stora tillställningar och folk i allmänhet. Är inte superskraj för Corona-viruset, men lite oro finns det. Dels för min del då jag har astma, men också för mina föräldrar. Ungarna och Joel skulle säkert klara det galant om de åkte på det. Men helst undviker vi detta. Handsprit & god hygien. Och vanligt folkvett, så går det nog bra. 🙂

Dyr helg

I fredags blev det en tripp till Gekås. Tanken var att hela familjen skulle åkt men Joel och ungarna stannade hemma. Men det var samtidigt rätt skönt att knalla runt där själv. Hittade massor med kläder! 2 par jeans, ett gäng tröjor & toppar, 1 baddräkt (behövs mer badkläder nu när man går på vattengympan på Strandhälsan), 1 hoodie och 1 klänning. De hade fått in en massa fint! Tummen upp till Gekås inköpare. 🙂 Allt som allt landade nog kläderna på 1300 spänn. Fynd. 🙂 Sen blev det ju såklart en massa annat också, det blir det alltid på Gekås.

Slog till och köpte en IPL laser. Min gamla epilator som jag haft i över 10 år(!) börjar sacka ihop.
Påbörjade ju en behandling innan första graviditeten hos Beauty Bar i Halmstad, men den har ännu inte blivit färdig. Fått göra 2 längre uppehåll pga 2 graviditeter + amning. Ska egentligen ringa och starta upp det igen men det är ju lite meckigt att hitta tillfällen då man hinner åka ner till Halmstad. Så nu ska jag testa att göra den här behandlingen här hemma fast på benen. Om det funkar så kör jag nog armhålorna m m själv också. Skönt att (förhoppningsvis) slippar raka framåt sommaren. 🙂

Lördagen var lugn. För lugn. Förvisso var vi på barnkalas men i övrigt hände inte mycket. Riktigt trist väder och jag fick inte gjort nåt vettigt alls. Hatar dagar som inte innehåller någon produktivitet.

Så på söndagen fick jag ett ryck och stack till Ikea. Vi har ju ett ”mellanrum” som sakta men säkert byggs om till Karls rum. Är väggen som skall upp så småningom, men tills dess klurar jag mycket på hur vi ska lösa det med förvaring m m. Har ju köpte en (stor) bäddsoffa. Den funkar att sova i som den är, och har köpte en extra bäddmadrass. Men den går också att fälla ut, då blir bäddytan 140×200 och det finns gott om plats! Perfekt om en kompis ska sova över t ex. Och det händer ju rätt ofta att Joel sover där också när Arvid har sina besvärliga nätter.

Igår på Ikea var tanken att köpa lite hyllor och få till förvaringen. Väl på plats så var jag dock inte helt säker på att den lösningen jag tänkt mig skulle bli bra, så jag bangade att köpa bokhyllorna. Istället blev det ett superfint litet soffbord som dessutom var nedsatt i pris från 1200 spänn till endast 500 kr. Fynd! 🙂 Och det blev SÅ bra!
Sen köpte jag lite hyllor som skall monteras upp i garaget så vi får lite ordning där ute också.

Känns skönt att äntligen få lite ordning på torpet. 🙂 Längtar efter våren så man kan börja hugga tag i trädgården igen.

Matvägran

Om Ellie var lätt med maten så är Arvid raka motsatsen. Han har fått smaka på lite allt möjligt men det är mest konstiga grimaser eller så spottas det ut direkt. Testat gröt, både naturell och smaksatt, samt välling. Usch o fy tycker Arvid!

Pappa Joel är föräldraledig på torsdagar numera så jag får en dag i veckan på kontoret utan att lille plutten stör arbetet. Men han har det inte lätt. Det är bara tutten som gäller för Arvid och där kan inte Joel erbjuda så mycket. 🙂 Tur att jag kommer hem en sväng på lunchen och får ammat.

Ska truga vidare och testa oss fram. Ska även försöka laga lite egen mat och göra egna puréer. Eller kanske BLW? Inte läst på så mycket om det men tolkat det som att man ger barnet t ex morötter som är väldigt välkokta och mjuka. Så får de träna på att föra maten till munnen och tugga lite. Kanske kan funka bättre..

Som tur är funkar det ändå bra med mjölken, och han växer så det knakar!! STOR kille! 🙂

6 månader senare

Tiden bara rinner iväg! Det är helt sjukt att det är typ 1/2 år sedan jag skrev här senast. Har det inte hänt något? Jo, MASSOR!!

Lille Arvid är snart 7 månader och växer så det knakar! Han är en stor gosse som passerade 10 kg redan innan han fyllt 6 månader. Tung och bära = min rygg är kass. Kan iofs inte bara skylla på honom, haft en gammal skada som gjort sig påmind igen men försöker komma till bukt med det nu genom sjukvårdsförsäkringen. Kan varmt rekommendera Euro Accident. 🙂

Arvid ger oss inte många nätter med hel sömn. Ammar fortfarande och Arvid gärna ha bröstet lite titt som tätt. Inte fått ordning på några större matrutiner faktiskt utan tar det som det kommer. 🙂 Så smidigt att amma ju, och det går ju liksom ingen nöd på honom. Har ”grädde i tuttarna” som man säger. 😉 Börjat med smakportioner men han har inte varit överförtjust i dessa. Gröt eller välling funkar inte heller. Så då är det väl tur att man fortfarande har bröstmjölk att erbjuda förvisso.

Kryper gör han inte riktigt ännu, men det snurras runt på golvet och han tar sig någon meter hit och dit. Snart dags att sätta upp grindarna i trappan.

Arvid har redan varit på sin första semester. I januari var hela familjen i Egypten på semester. Såg inte så mycket av Egypten då vi höll oss på hotellet hela tiden, men det var ändå en grymt härlig semester, mycket tack vare sällskapet. 🙂 Åkte med Joels bandkompis och hans familj. Underbara människor. Sedan att hotellet hade Hurghadas största vattenpark gjorde inte saken sämre. 🙂

Första doppet i poolen
Ellie håller hårt i Lindas hand. Bästa vänner!
Joel hjälper kidsen i barnpoolen

Nu ser vi fram emot våren. Idag skiner solen och jag längtar efter att hugga tag i trädgårdsarbetet! Mycket som ska fixas med huset nu. Har nog nämnt det förut men vi gör det ”försäljningsredo”. OM vi hittar ett nytt ställe så skall vi kunna sälja vårt hus och känna att det liksom är ”färdigt”. Återstår lite fix här och där. Iofs blir man aldrig helt färdig med hus, men lite målarfärg ska upp och uteplatsen skall göras iordning. Och invändigt är det några lister kvar, men det mesta är klart. Har ägnat höst och vinter åt att styla om lite. Köpt nya matplatsmöbler, textilier och belysning m m. Och jag rensar. Oj så mycket prylar och pinaler som ligger i ”loppislådorna” nu. Tänkte ha en loppis i trädgården framåt sommaren och sälja av diverse inredning, kläder & leksaker m m. Planen var att ha en loppis förra sommaren men med tanke på den värmebölja som rådde och mitt tillstånd som höggravid så blev det aldrig läge. Orkade helt enkelt inte.

Storasyster & lillebror

Jobbet går som tåget. Hinner inte med allt så jag jobbar desto mer nu. Knappt någon föräldraledighet här. 😛 Ellie går på dagis mer än sina 15 timmar/vecka och vi betalar för det. Annars går inte vardagen ihop och jag hinner inte med allt som ska göras på jobbet. Och det är nog bra för Ellie också. Sedan i höstas när hon blev ”15-timmarsbarn” så har hon kommit ifrån kompisarna på dagis och blivit mer o mer hemmakär. Såpass hemmakär att lämningarna har varit riktigt jobbiga. Men sedan vi ökade tiden och hon kommit in i gänget på dagis igen så har det funkat bättre. 15 timmar/vecka är för lite. Även om jag inte jobbat så hade jag önskat att man som förälder kan låta storasyskonen vara mer på dagis (förlåt, förskolan) iaf. Barnen mår bra av det! Ellie får hitta på mer roliga saker och lära sig viktiga delar när hon är på dagis. När man är hemma med lillebror hinner jag inte alltid sysselsätta Ellie så mycket som jag velat. Och dessutom skall hushållssysslorna göras. Lutar åt att vi komma ta in städhjälp igen nu när jag jobbar desto mer. Lite prioriteringar får man göra. 🙂 Ägnar hellre min lediga tid åt barnen än åt att städa.

Vad mer då? Massor såklart. Men det får räcka med denna uppdatering för den här gången. Ses om ett halvår. 😉 Nä, jag ska försöka skriva snart igen. Kul att läsa igenom för egen del också. 🙂

Puss o hej!

Mjölkstockning m m

Ja, jag vet… evigheter sedan man skrev.

Det är nu drygt 3 veckor sedan våra liv berikades med ännu en familjemedlem. Arvid växer verkligen så det knakar!
I fredags var vi hos BVC, han var då 3 veckor och 1 dag.
Han vägde 5030 g och var 57,5 cm lång! Alltså drygt +1 kg sedan han föddes och 3,5 cm längre. Inte undra på att storlek 50 börjar sitta tight. 🙂 Min store gosse. Och han känns redan rätt stabil, han lyfter och håller uppe huvudet utan större problem.

Han äter o äter. Mestadels bröstmjölk men några enstaka ggr har det blivit ersättning på flaska när jag varit iväg och jobbat eller haft något annat på agendan. Känns skönt att han tar flaskan också, lättare att ordna med barnpassning då t ex. 🙂

I torsdags så kände jag på morgonen hur brösten spände och värkte lite extra. På kvällen innan hade Joel gett lilleman en flaska ersättning så den bröstmatningen uteblev men ammade ändå på natten. Men det räckte visste inte.
Åkte till jobbet på torsdagen då jag hade möten på agendan och Ellie skulle till förskolan kl 09, så barnen hängde med till jobbet första timmen. Men när jag sedan körde Ellie till förskolan så kände jag hur jag började skaka och frysa. Feberfrossa! Det här var inte bra. Åkte hem och tog en ipren, värmde en vetepåse och bäddade ner mig i soffan under ett täcke. Tog fram bröstpumpen och pumpade ut så gott jag kunde. Gjorde ont men var samtidigt skönt. Mötena fick avbokas. 🙁

Vilade och sov. Pumpade. Ammade. Försökte få i mig lite mat och dryck. Och framåt kvällen kändes det bättre men brösten var ömma. Klarade mig nog rätt bra ändå tack vare att jag åkte hem o pumpade direkt. Vill aldrig mer få mjölkstockning!

Välkommen Arvid!

Tänkt skriva detta inlägg så många dagar nu men det blir ju aldrig av. 😛

Den 6/9 tittade iaf vår son ut. Äntligen!! Jag trodde stenhårt att han skulle vilja komma ut innan BF, dvs innan 29/8, men icke! Han höll sig envist kvar på insidan. Försökte med hinnsvepning hos barnmorskan, ätit ananas, druckit hallonbladste och försökt röra på mig (dock inte blivit så mycket träning eller promenader då kroppen strejkat).

(här kommer en liten förlossningsberättelse… så var beredd på en låååång text)

Onsdagen 5/9.
Var sååå trött på att vara gravid. Och lite lätt panikslagen också. Visste ju att för varje dag som går så blir den lilla killen därinne allt större och större.
På lördagen helgen innan så fick en gammal klasskompis sin son och han vägde drygt 4700g och hon hade gått över med ca 10 dagar tror jag. Allt gick bra där förvisso, men jag kände ändå paniken komma.
Hade fått en tid för ev igångsättning på torsdagen 6/9 kl 15.00 då jag skulle infinna mig på förlossningen i Varberg för att bli lottad till en grupp i Swepi-studien. Antingen skulle jag bli igångsatt den dagen eller så skulle jag få vänta en vecka till. Tanken på att vänta ännu en vecka fick mig att må uselt..
Måendet var inge vidare med andra ord.

Hade börjat trappa ner ordentligt med jobbet så höll mig hemma. Det var fint väder så jag och mamma passade på att måla huset. En uppgift som var tänkt att göras i somras men det var på tok för varmt då.
Det blev en del klivande upp och ner för pallen (undvek den höga stegen) och ner på knä för att måla nedersta brädorna.
Framåt kvällen började jag känna av lite värkar. Vågade inte riktigt ropa hej då jag känt av lite värkar tidigare men de har då klingat av.
Men framåt sena kvällen ökade värkarna i både frekvens och intensitet. Ringde förlossningen vid 22-tiden och sa att jag kanske kommer in lite senare samt att jag ville kolla av så där fanns plats. Det fanns det och de sa att de t o m var jättelugnt. Jag tog en alvedon och gick o la mig men vaknade igen vid 1.30-tiden. Värkarna var ännu starkare nu. Jag klockade dem och de var lite oregelbundna men fick iaf 3 st på 10 min. Tillräckligt för att åka in. Åt lite ”frukost” och väckte Joel samt morsan som kom över för att passa Ellie.

Vi stack iväg och köpte lite tilltugg på Shell vid motorvägen. ”När är det dags” frågade kassörskan och hon blev nog lite paff när jag sa att vi var på väg till bb. Jag såg visst rätt pigg o fräsch ut. 🙂
Det var jag också.. för på vägen upp så klingade värkarna av. Från att vara täta till att komma med drygt 10 minuters mellanrum. Jag tänkte att vi säkert kommer bli hemskickade.. men nu var vi ju på väg så kunde lika gärna åka upp. Hade dessutom ringt och sagt att vi kommer.

Kl 3.20 kommer vi fram till Varbergs sjukhus. Från att vi parkerade och hela vägen genom den lååånga korridoren till förlossningen så fick jag inte en enda värk… tills vi kom precis utanför dörren. Satte mig på huk och andades mig igenom värken, och en barnmorska kom ut och mötte oss. Hon sa att de normalt inte gör det men att det var så extremt lugnt på avdelningen så de var uttråkade.

Vi blev direkt visade in till ett förlossningsrum. Inget sånt där rum där man bara läser av CTGn (mäter värkar och barnets puls). Värkarna var inte så täta men hyfsat kraftfulla.
De undersökte mig och jag var öppen 3 cm. Jahopp, tänkte jag, vi kommer att få åka hem. Men sen kom de med ett blått armband med mina personuppgifter och sa att det minsann ska födas barn. Härliga barnmorskor! 🙂 Fick en hinnsvepning och sedan tappade de upp ett bad i spa-rummet.

Låg och badade i kanske 1 timme. Värkarna tilltog och blev allt tätare och starkare, men det var väldigt skönt att hantera dem i badkaret. Tröttnade dock på att bada och började känna mig som ett russin så vi gav upp efter nån timme som sagt. Undersöktes och var bara öppen 5 cm nu. Erkänner att jag var lite besviken. Vid förra förlossningen så öppnades jag från 2 till 6 cm på en timme när jag tog en timmes bad. Men riktigt så effektivt var det alltså inte denna gången.

När vi kom upp så var värkarna jäkligt kraftiga. De gjorde ännu en hinnsvepning och retade den lille grabben därinne. Klockan är ca 7.40. Jag bad nu om lustgas. Satt där vid sängkanten och rullade på en pilatesboll och andades mig igenom värkarna. Behövde göra ett toabesök och tog mig igenom 2 värkar utan lustgasen och utan att Joel masserade min ländrygg. Herrejävlar, nu började det göra ont! Kom ut och ertappade Joel med lustgasen. Klart han var tvungen att testa. 😉
Nu bad jag iaf om epidural eller spinal. Undersöktes och var öppen 6 cm, så barnmorskorna enades om att spinal nog ändå var det bästa. Barnet skulle säkert komma ut inom 2 timmar. Vid 8.20 kommer en narkosläkare med go göteborgsdialekt (även om det visade sig att han var från Kungsbacka). Fick en spruta i ryggen och 2 värkar senare hade bedövningen kickat in. Vilken lättnad! Förra gången fick jag också spinal men behövde ändå lustgasen. Den här gången tog bedövningen klockrent! Låg där och mådde prima! Såg på skärmen att jag hade värkar men hade inte det minsta ont! Passade på att äta en macka från frukostbuffén (som Joel hämtade. Var lite lätt ostabil på benen plus att jag var uppkopplad till CTGn). Undersöktes vid ca 9-tiden och var öppen 7 cm. Det gick långsamt..

Satt och gungade på pilatesbollen en stund efter frukosten när jag börjar känna ett väldigt tryck neråt, som att man är ordentligt bajsnödig och det inte kan stoppas. Säger till barnmorskorna att det nog är på gång. De tror mig knappt först men när nästa värk kommer och de är i rummet och jag frustrerat säger ”Han vill ut!” så får de snabbt på sig förkläden och lägger ut plast över sängen. Det är fullt med folk runt om och jag läggs på sidan. Och jäklar va ont det gör och det trycker på! Klockan var då 9.25.
Gör mitt bästa för att lyssna på deras instruktioner men det är inte lätt att hålla emot när de säger att man bara ska andas igenom en krystvärk. Och lika så är det svårt att krysta när kroppen skriker av smärta och man bara vill be den lille att stanna därinne.

9.46 var han äntligen ute! Krystdelen tog lite längre tid än vi alla trodde då grabben  hade lagt armen runt nacken samt att navelsträngen låg virad ett varv (lätt) runt halsen. Men barnmorskorna var som sagt fantastiska och jag sprack inte det minsta. En liiiiten reva bara som inte behövde sys.

Grabben var perfekt! Han kändes så liten när man höll i honom men vägde ändå 3980 gram och var 54 cm lång. Ganska stor ändå. 🙂 Fin färg och fullt frisk.

Moderkakan släppte lätt och det tog inte lika lång tid innan jag kunde kissa denna gången.

Äntligen. Äntligen!! 9 månaders väntan var över och kärleken till detta lilla pyre var maxad från första stund. Jag längtade efter att få amma honom och det gick smidigt direkt. Han åt som han skulle och gillade att sova på våra bröst.

Vi spenderade en natt på BB sen åkte vi hem dagen efter. Förra gången stannade vi 2 nätter och åkte hem efter PKU-provet och läkarkollen, men denna gången åkte vi efter första kollen. Så skönt att komma hem och sova i sin egen säng!!

Åkte tillbaka till BB på söndagen för PKU-provet och viktkoll. Han växte som han skulle. 🙂

Dagarna här hemma har funkat fint. Han är en snäll och fin pojke. 🙂 Senaste 2 dagarna har han varit väldigt lugn och sovit mestadels. Nätterna är också ganska lugna. Klart han vaknar för lite mat, men sedan somnar han om igen. 🙂

Helt galet att han redan varit hos oss i 1 ½ vecka! 🙂

Namnet blev bestämt först igår. Haft många olika förslag men det var först när farmor nämnde ’Arvid’  som vi faktiskt tyckte att det passade. Försökte tänka oss andra namn men vi kom hela tiden tillbaka till Arvid.. så det fick det bli. 🙂

Välkommen Arvid!