Förlossningen

Skriver ner min förlossningsberättelse medan den fortfarande är färsk i minnet. 🙂 Ska försöka återberätta med hjälp av förlossningsjournalen blandat med minnen.

Ville verkligen inte gå över tiden så körde med alla tänkbara sätt för att kicka igång förlossningen. Hallonbladste, annans, sex o att hålla igång (samma dag som jag åkte in till förlossningen första gången så skrubbade o skurade jag trappan för att göra den redo för oljning). Svårt att säga om något at detta hjälpte, men lillstumpan tittade ut en dag innan bf. 

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så gick slemproppen på lördagen. På söndagen så började jag känna tydligare värkar men det var fortfarande lite diffust när de började och slutade. På måndagen var det hur lugnt som helst. Knappt några värkar! Så besviken jag blev…trodde ju att det hela tiden skulle öka och kännas mer. 

På tisdagen började värkarna komma tillbaka, något tydligare och lite starkare. Dock inte regelbundna och inte tillräckligt ofta. Men jag upplevde att jag ”läckte” och var rädd att det var fostervatten. Ringde till förlossningen som egentligen tyckte att jag kunde vänta men godkände ändå att jag kunde åka in. Vi tog det rätt lugnt och åkte t o m förbi Ica på vägen dit för att bunkra kakor o energidryck. 

På förlossningen kopplade de upp mig till CTGn och kollade värkar samt bebisens hjärtljud. Gjorde sedan en vaginal undersökning där det konstaterades att jag inte läckte fostervatten samt endast var öppen en cm. Fick lite starkare värktabletter med mig hem så jag kunde sova. Vi fick alltså inte stanna kvar… Och ärligt talat så misstänkte jag att det skulle bli så. 

 
Sov rätt bra den natten ändå och på onsdagen hade vi ett besök inbokat hos barnmorskan på MVC. Hade tydligare och starkare värkar med tätare mellanrum denna dag. Barnmorskan trodde på bebis inom ett dygn…visade sig sen att hon hade rätt. 😉 

Dagen gick och jag hade värkar hela tiden kändes det som. Som mest var det 15 min emellan dem men de kom också tätare såsom var 3e minut. Ganska oregelbundna dock men allt mer smärtsamma. Nu var jag tvungen att pausa och andas igenom smärtan. 

På kvällen ringde jag förlossningen kl 18 då värkarna kom minst en gång var 5e min…de tyckte jag skulle vänta tills de kom var 3e min. Kl 21 ringde jag igen, då var det verkligen värkar var 3e min och de hade blivit så starka att jag skakade och grät! 

21.45 kom vi till förlossningen. Den här gången tog vi med våra två väskor för BB-vistelsen upp på avdelningen. Övertygade om att det var dags. CTGn visade starkare sammandragningar men när vi gjorde den vaginala undersökningen var jag bara öppen 1,5 cm!! 1,5 cm!! Va faaan? Har jag gått med värkar hela dagen för att öppna mig en halv cm!? Med tanke på tidpunkten och mina kraftiga värkar så fick vi iaf stanna på förlossningen och vår fantastiska barnmorska Charlotte gav mig morfin, alvedon & sömnpiller så jag skulle kunna sova. 

Trots denna rätt kraftiga dos så vaknade jag kl 02 av ännu kraftigare värkar! Gick på toa och försökte somna om vilket var stört omöjligt! Efter en halvtimme väckte jag älsklingen som sov i sängen jämte mig och sa att jag står inte ut! Hade värkar så jag skakade som ett asplöv! Ringde efter barnmorskan som undersökte mig…öppen 2 cm! Modet sjönk igen. Helvete! Hur lång tid ska detta ta? barnmorskan föreslog ett bad i deras spa. Jag var beredd att testa allt! 

Gick till badet och låg där i ca en timme. Värkarna var täta och intensiva men det var skönt att ligga tyngdlös i vattnet. Bad om något att äta, var sugen på en banan. Har inte kunnat äta banan under i stort sett hela graviditeten, blivit äcklad av smak & konsistens. Men nu var det det jag ville ha. Typiskt nog hade de inga bananer så jag fick några mackor. Kunde dock bara äta en halv, gav resten till älsklingen som satt trött vid min sida vid badkarskanten. 

Mot slutet av badstunden så började jag må illa och bad älsklingen om en av spypåsarna, hann bara precis få den i näven innan jag spydde! Fick på mig sjukhusrocken och gick tillbaka till rummet för att spy lite till. Barnmorskan undersökte mig igen och denna gången var jag öppen 6 cm! Äntligen lite action!! 

Nu blev vi flyttade till ett förlossningsrum. Värkarna gjorde så att jag skakade igen och jag blev introducerad för lustgasen. Bad dock ganska snart efter epidural. Vid det här läget flöt timmar och minuter samman men knappt en halvtimme senare var narkosläkaren på plats. Dags för epidural, men först en undersökning för att kolla hur öppen jag var. 9,5 cm! Snart i mål ju! Och lite sent för epidural. Narkosläkaren och barnmorskan kom överens om att ge mig spinalbedövning istället, tack och lov! 

Den bedövningen lättade helt klart på värkarna. Var nästan så att rumpan & benen domnade en aning. Behövde dock fortfarande lustgasen när värkarna kom. Älsklingen var en stjärna på att hjälpa mig. Han gav mig lustgasen o peppade mig att fortsätta. Han fanns vid min sida hela tiden och följde mina instruktioner perfekt och stöttade mig när jag behövde det. Älskar dig Joel!

Kl 06 ungefär började krystvärkarna enligt journalen, men jag upplevde inte att de höll på så länge. Strax innan gick vattnet. Kände verkligen hur nåt brast och att en störtflod rann ut. ”Nu gick vattnet” hann jag precis förvarna barnmorskan om. Det var en stund emellan vissa av krystvärkarna så man undrade ju om bedövningen segat ur processen. Upp emot 6 minuter mellan värkarna och Joel berättade efter hur han blev orolig. Men jag tyckte bara det var skönt med lite längre pauser. Kunde hämta nya krafter innan det var dags igen. 🙂

Barnmorskan bad mig lägga lustgasen åt sidan så jag skulle ha full fokus på värkarna och sista etappen i det racet! Bedövningen hjälpte inget i det här skedet och jag minns hur jag skrek! Det gjorde ont!! 

Jag flyttades från halvsittandes position till liggandes på sidan. Krystade så gott jag kunde och smärtan var brännande! Kände ändå att jag hade hyfsad kontroll. Vid nåt tillfälle när barnmorskan bad mig krysta så sa kroppen nej och det blev en liten paus. Värsta var när jag ville krysta och barnmorskan bad mig låta bli och ”bara andas”. Jo, tjena! Det var jobbigt och jag fick fokusera allt jag kunde för att följa hennes råd. 

6.46 tittade till slut lilla Ellie ut! Vilken lättnad! Kom ihåg att jag frågade direkt ”Är det en flicka?”. 🙂

De kollade henne lite snabbt och rengjorde henne innan de la henne på mitt bröst. Trodde jag skulle börja störtlipa men jag var bara överlycklig och nog aningens chockad! 🙂 Sambon däremot grät en skvätt. 🙂 Han fick äran att klippa av navelsträngen sen. 🙂

Moderkakan krystade jag ut bara några minuter därpå. De frågade om jag ville se den men där blev ett blankt nej från min sida. Yuck! De undersökte mitt underliv efter bristningar men jag hade klarat mig otroligt bra, behövde inte sys. 🙂 Barnmorskan sa att en sån här förlossning ser man sällan hos en förstföderska och att jag ”var gjord för att föda barn”. Där och då tänker man ”aldrig mer”, men kan erkänna att de tankarna är redan bortblåsta. 😉 Kan nog bli ett småsyskon en vacker dag. 

   
 Vi fick in den berömda brickan med smörgåsar, juice & bubbel. Det dröjde ett tag innan vi blev flyttade över till BB. Lillan hade lite väl låg kroppstemperatur så hon fick ligga hud mot hud under ett lager med filtar samt värmelampa. Samt att jag var tvungen att kissa. Var inte det minsta kissenödig, hade ju inte druckit så mycket senaste timmarna. 

Well…det var den upplevelsen det. 🙂 Häftig är bara förnamnet. Smärtsam och känslosam på alla tänkbara vis. Men slutresultatet slår allt! 

Älskade Ellie! 🙂