Anabola steroider

Läste en artikel i Hallands Nyheter (ev. bara så att prenumeranter kan läsa) om att polisen, kommunen & gymmen i stan har gått samman för att få fast de som använder sig utav anabola androgena steroider, AAS.

Jag är absolut emot användning utav steroider! Skulle aldrig få för mig att testa och om någon i min bekantskapskrets använder det så ryker han/hon bort från telefonlistan. Samma sak med droger och överdriven konsumtion av alkohol.

Men ibland tycker jag det råder en överdriven häxjakt just när det gäller steroider, och den här artikeln tar i från tårna med hur farligt det är. Jag vill påstå att alkohol är en fan så mycket farligare drog. Steroider kan orsaka personlighetsförändringar, men av mina erfarenheter med att jobba med människor på helgnätter så vet jag att alkohol verkligen gör det. Berusade personer är mer farliga för sig själva och sin omgivning än människor som tar steroider.

Jag säger inte att steroider är bra men det finns enstaka fall då de faktiskt fyller en funktion. Min källa till detta utlåtande är filmen Bigger Stronger Faster. En helt klart sevärd film!

Nåt som stör mig nåt oerhört är alla små, tunna mesar som inte gör annat än häver ur sig ”klart som fan han/hon går på steroider” när de ser en vältränad människa. Det GÅR att få (stora) muskler med rätt kost och träning. Man måste inte pumpa sig full med olagliga preparat. Misstänker man att det finns nåt fuffens bakom så bör man ha en del bevis för det också, inte bara att ”killen är ju stor som ett hus” (jämfört med dig ja!). Inom fitness och bodybuilding tar man avstånd från steroider och ett tränat öga ser skillnad på en kropp som utvecklats på onaturlig väg och en som är ren.

Jag har vänner som jag vet tränar otroligt hårt och sköter kosten exemplariskt. And guess what? De växer! Det tråkiga är dock att de har polisen i hasorna. Gång på gång visar proven att de är rena, men misstankarna kvarstår. Lägg ner avundsjukan och låt träningsfolket va ifred!

’Nough said!

Träningshets?

Såg precis ett klipp på Nyhetsmorgon om träningshets. Eller rättare sagt handlade det om en skribent på Aftonblaskan som tycker att det skrivs för mycket om träning och därför publicerade en debattartikel.

Har%20tr%C3%A4ningshetsen%20g%C3%A5tt%20f%C3%B6r%20l%C3%A5ngt?

På ett vis förstår jag henne. Det snackas mycket om träning nu, speciellt efter nyår. Tidningarna svämmar över med artiklar om hur du blir av med 10 kg på en vecka och i varje reklampaus på tv ser vi personer som lyckats med hjälp av viktväktarna/nutrilett/SATS/närmaste korvmoj som börjat med hälsokäk.

Och på Facebook skrivs hela tiden nya statusuppdateringar om hur folk svettats på gymmet, gått milslånga promenader och minsann siktar på nya mål 2013.

Men jag dömer inte dessa personer, för jag är en av dem! Jag skriver gärna vad jag har hittat på under dagen precis som alla andra, men mitt liv är träning. Jag skriver inte det för att få en massa ”gilla/likes”. Visst är det kul att få feedback och jag klickar såklart på gilla när någon skriver en status jag tycker om, oavsett om det handlar om träning eller att de klämt i sig en hel bruk Ben&Jerry’s. Ännu roligare är det när man får meddelanden och mail att man inspirerar andra. Det väger tungt för mig!

Jag ser fördelarna med att träna om någon! Uppväxt med astma och allergi så var allt som hade med idrott och fysiska aktiviteter att göra skitjobbigt. Kunde vakna mitt i natten med andnöd och min sjukdom har till och med skickat mig till akuten. Har varit nära döden må ni tro! Hade streck (inget betyg alls alltså) i gympan på högstadiet, och jobbade mig upp till ett G i gymnasiet.

Allergin finns kvar, men astman är så gott som borta. Receptet heter träning.

Under senare delen av gymnasietiden så hängde jag med en tjejkompis på Aerobics. Visst, det var tufft men det var också så förbaskat kul att jag inte tänkte på min astma på samma sätt. Jag kom över den där tröskeln. Sakta men säkert fick jag bättre kondition och insåg att jag inte heller behövde ta min Bricanyl (astmamedicin – en av mååånga som min läkare prackade på mig) vid minsta ansträngning.
Efter gymnasiet började jag på ett riktigt gym och körde alla möjliga gruppträningspass. Blev även gruppträningsinstruktör! Det var det nog inte en jävel som trodde! Ha!

Åter till debatten om ”träningshetsen”. Jag ser inte dessa statusuppdateringar eller poseringsbilder på Instagram som nån hets. De är motivation för mig! Kan ni så kan jag! Och jag vill sprida samma budskap till mina medmänniskor. Så därför ber jag er som tar illa upp så fort ni hör ordet träning, vänd på steken och se det som motivation/inspiration. Funkar inte det; Blunda. Eller sluta gnäll på andra som tränar.

När det gäller företag som försöker få sina anställda till att röra på sig, jag förstår er! Som chef så vill jag ha frisk och kry personal. Både fysiskt och psykiskt! Att röra på sig gör gott för både kropp och själ. Så när företagen kommer med sina stegräknartävlingar eller fysiska aktiviteter på kickoffen, så är det inte för att ni ska bli elitsoldater, de är bara måna om er hälsa!

Fram med fler morötter till folket (inte bara de man kan äta…utan de som motiverar) och bort med kraven. Träningsviljan skall komma frivilligt.

Där har ni mina tankar och funderingar kring träning och hälsa.

Puss på er! 🙂