Blogg

Matvägran

Om Ellie var lätt med maten så är Arvid raka motsatsen. Han har fått smaka på lite allt möjligt men det är mest konstiga grimaser eller så spottas det ut direkt. Testat gröt, både naturell och smaksatt, samt välling. Usch o fy tycker Arvid!

Pappa Joel är föräldraledig på torsdagar numera så jag får en dag i veckan på kontoret utan att lille plutten stör arbetet. Men han har det inte lätt. Det är bara tutten som gäller för Arvid och där kan inte Joel erbjuda så mycket. 🙂 Tur att jag kommer hem en sväng på lunchen och får ammat.

Ska truga vidare och testa oss fram. Ska även försöka laga lite egen mat och göra egna puréer. Eller kanske BLW? Inte läst på så mycket om det men tolkat det som att man ger barnet t ex morötter som är väldigt välkokta och mjuka. Så får de träna på att föra maten till munnen och tugga lite. Kanske kan funka bättre..

Som tur är funkar det ändå bra med mjölken, och han växer så det knakar!! STOR kille! 🙂

6 månader senare

Tiden bara rinner iväg! Det är helt sjukt att det är typ 1/2 år sedan jag skrev här senast. Har det inte hänt något? Jo, MASSOR!!

Lille Arvid är snart 7 månader och växer så det knakar! Han är en stor gosse som passerade 10 kg redan innan han fyllt 6 månader. Tung och bära = min rygg är kass. Kan iofs inte bara skylla på honom, haft en gammal skada som gjort sig påmind igen men försöker komma till bukt med det nu genom sjukvårdsförsäkringen. Kan varmt rekommendera Euro Accident. 🙂

Arvid ger oss inte många nätter med hel sömn. Ammar fortfarande och Arvid gärna ha bröstet lite titt som tätt. Inte fått ordning på några större matrutiner faktiskt utan tar det som det kommer. 🙂 Så smidigt att amma ju, och det går ju liksom ingen nöd på honom. Har ”grädde i tuttarna” som man säger. 😉 Börjat med smakportioner men han har inte varit överförtjust i dessa. Gröt eller välling funkar inte heller. Så då är det väl tur att man fortfarande har bröstmjölk att erbjuda förvisso.

Kryper gör han inte riktigt ännu, men det snurras runt på golvet och han tar sig någon meter hit och dit. Snart dags att sätta upp grindarna i trappan.

Arvid har redan varit på sin första semester. I januari var hela familjen i Egypten på semester. Såg inte så mycket av Egypten då vi höll oss på hotellet hela tiden, men det var ändå en grymt härlig semester, mycket tack vare sällskapet. 🙂 Åkte med Joels bandkompis och hans familj. Underbara människor. Sedan att hotellet hade Hurghadas största vattenpark gjorde inte saken sämre. 🙂

Första doppet i poolen
Ellie håller hårt i Lindas hand. Bästa vänner!
Joel hjälper kidsen i barnpoolen

Nu ser vi fram emot våren. Idag skiner solen och jag längtar efter att hugga tag i trädgårdsarbetet! Mycket som ska fixas med huset nu. Har nog nämnt det förut men vi gör det ”försäljningsredo”. OM vi hittar ett nytt ställe så skall vi kunna sälja vårt hus och känna att det liksom är ”färdigt”. Återstår lite fix här och där. Iofs blir man aldrig helt färdig med hus, men lite målarfärg ska upp och uteplatsen skall göras iordning. Och invändigt är det några lister kvar, men det mesta är klart. Har ägnat höst och vinter åt att styla om lite. Köpt nya matplatsmöbler, textilier och belysning m m. Och jag rensar. Oj så mycket prylar och pinaler som ligger i ”loppislådorna” nu. Tänkte ha en loppis i trädgården framåt sommaren och sälja av diverse inredning, kläder & leksaker m m. Planen var att ha en loppis förra sommaren men med tanke på den värmebölja som rådde och mitt tillstånd som höggravid så blev det aldrig läge. Orkade helt enkelt inte.

Storasyster & lillebror

Jobbet går som tåget. Hinner inte med allt så jag jobbar desto mer nu. Knappt någon föräldraledighet här. 😛 Ellie går på dagis mer än sina 15 timmar/vecka och vi betalar för det. Annars går inte vardagen ihop och jag hinner inte med allt som ska göras på jobbet. Och det är nog bra för Ellie också. Sedan i höstas när hon blev ”15-timmarsbarn” så har hon kommit ifrån kompisarna på dagis och blivit mer o mer hemmakär. Såpass hemmakär att lämningarna har varit riktigt jobbiga. Men sedan vi ökade tiden och hon kommit in i gänget på dagis igen så har det funkat bättre. 15 timmar/vecka är för lite. Även om jag inte jobbat så hade jag önskat att man som förälder kan låta storasyskonen vara mer på dagis (förlåt, förskolan) iaf. Barnen mår bra av det! Ellie får hitta på mer roliga saker och lära sig viktiga delar när hon är på dagis. När man är hemma med lillebror hinner jag inte alltid sysselsätta Ellie så mycket som jag velat. Och dessutom skall hushållssysslorna göras. Lutar åt att vi komma ta in städhjälp igen nu när jag jobbar desto mer. Lite prioriteringar får man göra. 🙂 Ägnar hellre min lediga tid åt barnen än åt att städa.

Vad mer då? Massor såklart. Men det får räcka med denna uppdatering för den här gången. Ses om ett halvår. 😉 Nä, jag ska försöka skriva snart igen. Kul att läsa igenom för egen del också. 🙂

Puss o hej!

Mjölkstockning m m

Ja, jag vet… evigheter sedan man skrev.

Det är nu drygt 3 veckor sedan våra liv berikades med ännu en familjemedlem. Arvid växer verkligen så det knakar!
I fredags var vi hos BVC, han var då 3 veckor och 1 dag.
Han vägde 5030 g och var 57,5 cm lång! Alltså drygt +1 kg sedan han föddes och 3,5 cm längre. Inte undra på att storlek 50 börjar sitta tight. 🙂 Min store gosse. Och han känns redan rätt stabil, han lyfter och håller uppe huvudet utan större problem.

Han äter o äter. Mestadels bröstmjölk men några enstaka ggr har det blivit ersättning på flaska när jag varit iväg och jobbat eller haft något annat på agendan. Känns skönt att han tar flaskan också, lättare att ordna med barnpassning då t ex. 🙂

I torsdags så kände jag på morgonen hur brösten spände och värkte lite extra. På kvällen innan hade Joel gett lilleman en flaska ersättning så den bröstmatningen uteblev men ammade ändå på natten. Men det räckte visste inte.
Åkte till jobbet på torsdagen då jag hade möten på agendan och Ellie skulle till förskolan kl 09, så barnen hängde med till jobbet första timmen. Men när jag sedan körde Ellie till förskolan så kände jag hur jag började skaka och frysa. Feberfrossa! Det här var inte bra. Åkte hem och tog en ipren, värmde en vetepåse och bäddade ner mig i soffan under ett täcke. Tog fram bröstpumpen och pumpade ut så gott jag kunde. Gjorde ont men var samtidigt skönt. Mötena fick avbokas. 🙁

Vilade och sov. Pumpade. Ammade. Försökte få i mig lite mat och dryck. Och framåt kvällen kändes det bättre men brösten var ömma. Klarade mig nog rätt bra ändå tack vare att jag åkte hem o pumpade direkt. Vill aldrig mer få mjölkstockning!

Välkommen Arvid!

Tänkt skriva detta inlägg så många dagar nu men det blir ju aldrig av. 😛

Den 6/9 tittade iaf vår son ut. Äntligen!! Jag trodde stenhårt att han skulle vilja komma ut innan BF, dvs innan 29/8, men icke! Han höll sig envist kvar på insidan. Försökte med hinnsvepning hos barnmorskan, ätit ananas, druckit hallonbladste och försökt röra på mig (dock inte blivit så mycket träning eller promenader då kroppen strejkat).

(här kommer en liten förlossningsberättelse… så var beredd på en låååång text)

Onsdagen 5/9.
Var sååå trött på att vara gravid. Och lite lätt panikslagen också. Visste ju att för varje dag som går så blir den lilla killen därinne allt större och större.
På lördagen helgen innan så fick en gammal klasskompis sin son och han vägde drygt 4700g och hon hade gått över med ca 10 dagar tror jag. Allt gick bra där förvisso, men jag kände ändå paniken komma.
Hade fått en tid för ev igångsättning på torsdagen 6/9 kl 15.00 då jag skulle infinna mig på förlossningen i Varberg för att bli lottad till en grupp i Swepi-studien. Antingen skulle jag bli igångsatt den dagen eller så skulle jag få vänta en vecka till. Tanken på att vänta ännu en vecka fick mig att må uselt..
Måendet var inge vidare med andra ord.

Hade börjat trappa ner ordentligt med jobbet så höll mig hemma. Det var fint väder så jag och mamma passade på att måla huset. En uppgift som var tänkt att göras i somras men det var på tok för varmt då.
Det blev en del klivande upp och ner för pallen (undvek den höga stegen) och ner på knä för att måla nedersta brädorna.
Framåt kvällen började jag känna av lite värkar. Vågade inte riktigt ropa hej då jag känt av lite värkar tidigare men de har då klingat av.
Men framåt sena kvällen ökade värkarna i både frekvens och intensitet. Ringde förlossningen vid 22-tiden och sa att jag kanske kommer in lite senare samt att jag ville kolla av så där fanns plats. Det fanns det och de sa att de t o m var jättelugnt. Jag tog en alvedon och gick o la mig men vaknade igen vid 1.30-tiden. Värkarna var ännu starkare nu. Jag klockade dem och de var lite oregelbundna men fick iaf 3 st på 10 min. Tillräckligt för att åka in. Åt lite ”frukost” och väckte Joel samt morsan som kom över för att passa Ellie.

Vi stack iväg och köpte lite tilltugg på Shell vid motorvägen. ”När är det dags” frågade kassörskan och hon blev nog lite paff när jag sa att vi var på väg till bb. Jag såg visst rätt pigg o fräsch ut. 🙂
Det var jag också.. för på vägen upp så klingade värkarna av. Från att vara täta till att komma med drygt 10 minuters mellanrum. Jag tänkte att vi säkert kommer bli hemskickade.. men nu var vi ju på väg så kunde lika gärna åka upp. Hade dessutom ringt och sagt att vi kommer.

Kl 3.20 kommer vi fram till Varbergs sjukhus. Från att vi parkerade och hela vägen genom den lååånga korridoren till förlossningen så fick jag inte en enda värk… tills vi kom precis utanför dörren. Satte mig på huk och andades mig igenom värken, och en barnmorska kom ut och mötte oss. Hon sa att de normalt inte gör det men att det var så extremt lugnt på avdelningen så de var uttråkade.

Vi blev direkt visade in till ett förlossningsrum. Inget sånt där rum där man bara läser av CTGn (mäter värkar och barnets puls). Värkarna var inte så täta men hyfsat kraftfulla.
De undersökte mig och jag var öppen 3 cm. Jahopp, tänkte jag, vi kommer att få åka hem. Men sen kom de med ett blått armband med mina personuppgifter och sa att det minsann ska födas barn. Härliga barnmorskor! 🙂 Fick en hinnsvepning och sedan tappade de upp ett bad i spa-rummet.

Låg och badade i kanske 1 timme. Värkarna tilltog och blev allt tätare och starkare, men det var väldigt skönt att hantera dem i badkaret. Tröttnade dock på att bada och började känna mig som ett russin så vi gav upp efter nån timme som sagt. Undersöktes och var bara öppen 5 cm nu. Erkänner att jag var lite besviken. Vid förra förlossningen så öppnades jag från 2 till 6 cm på en timme när jag tog en timmes bad. Men riktigt så effektivt var det alltså inte denna gången.

När vi kom upp så var värkarna jäkligt kraftiga. De gjorde ännu en hinnsvepning och retade den lille grabben därinne. Klockan är ca 7.40. Jag bad nu om lustgas. Satt där vid sängkanten och rullade på en pilatesboll och andades mig igenom värkarna. Behövde göra ett toabesök och tog mig igenom 2 värkar utan lustgasen och utan att Joel masserade min ländrygg. Herrejävlar, nu började det göra ont! Kom ut och ertappade Joel med lustgasen. Klart han var tvungen att testa. 😉
Nu bad jag iaf om epidural eller spinal. Undersöktes och var öppen 6 cm, så barnmorskorna enades om att spinal nog ändå var det bästa. Barnet skulle säkert komma ut inom 2 timmar. Vid 8.20 kommer en narkosläkare med go göteborgsdialekt (även om det visade sig att han var från Kungsbacka). Fick en spruta i ryggen och 2 värkar senare hade bedövningen kickat in. Vilken lättnad! Förra gången fick jag också spinal men behövde ändå lustgasen. Den här gången tog bedövningen klockrent! Låg där och mådde prima! Såg på skärmen att jag hade värkar men hade inte det minsta ont! Passade på att äta en macka från frukostbuffén (som Joel hämtade. Var lite lätt ostabil på benen plus att jag var uppkopplad till CTGn). Undersöktes vid ca 9-tiden och var öppen 7 cm. Det gick långsamt..

Satt och gungade på pilatesbollen en stund efter frukosten när jag börjar känna ett väldigt tryck neråt, som att man är ordentligt bajsnödig och det inte kan stoppas. Säger till barnmorskorna att det nog är på gång. De tror mig knappt först men när nästa värk kommer och de är i rummet och jag frustrerat säger ”Han vill ut!” så får de snabbt på sig förkläden och lägger ut plast över sängen. Det är fullt med folk runt om och jag läggs på sidan. Och jäklar va ont det gör och det trycker på! Klockan var då 9.25.
Gör mitt bästa för att lyssna på deras instruktioner men det är inte lätt att hålla emot när de säger att man bara ska andas igenom en krystvärk. Och lika så är det svårt att krysta när kroppen skriker av smärta och man bara vill be den lille att stanna därinne.

9.46 var han äntligen ute! Krystdelen tog lite längre tid än vi alla trodde då grabben  hade lagt armen runt nacken samt att navelsträngen låg virad ett varv (lätt) runt halsen. Men barnmorskorna var som sagt fantastiska och jag sprack inte det minsta. En liiiiten reva bara som inte behövde sys.

Grabben var perfekt! Han kändes så liten när man höll i honom men vägde ändå 3980 gram och var 54 cm lång. Ganska stor ändå. 🙂 Fin färg och fullt frisk.

Moderkakan släppte lätt och det tog inte lika lång tid innan jag kunde kissa denna gången.

Äntligen. Äntligen!! 9 månaders väntan var över och kärleken till detta lilla pyre var maxad från första stund. Jag längtade efter att få amma honom och det gick smidigt direkt. Han åt som han skulle och gillade att sova på våra bröst.

Vi spenderade en natt på BB sen åkte vi hem dagen efter. Förra gången stannade vi 2 nätter och åkte hem efter PKU-provet och läkarkollen, men denna gången åkte vi efter första kollen. Så skönt att komma hem och sova i sin egen säng!!

Åkte tillbaka till BB på söndagen för PKU-provet och viktkoll. Han växte som han skulle. 🙂

Dagarna här hemma har funkat fint. Han är en snäll och fin pojke. 🙂 Senaste 2 dagarna har han varit väldigt lugn och sovit mestadels. Nätterna är också ganska lugna. Klart han vaknar för lite mat, men sedan somnar han om igen. 🙂

Helt galet att han redan varit hos oss i 1 ½ vecka! 🙂

Namnet blev bestämt först igår. Haft många olika förslag men det var först när farmor nämnde ’Arvid’  som vi faktiskt tyckte att det passade. Försökte tänka oss andra namn men vi kom hela tiden tillbaka till Arvid.. så det fick det bli. 🙂

Välkommen Arvid!

Kom ut snart!!

Det närmar sig. Men ärligt talat trodde jag att han skulle vara ute vid det här laget. I slutet på förra veckan kändes det som att det skulle sätta igång i helgen… men icke.

Känner ibland riktiga hugg. Ibland molande värk såsom mensvärk. Ont i ryggen emellanåt. Ett enormt tryck neråt i princip hela tiden! Det känns som att det snart är på gång!

Men, ännu ingen slempropp. Ännu inga riktiga värkar. Ännu ingen vattenavgång. Inga av de där supertydliga tecknen på att det är på G. 🙁

Idag var jag hos barnmorskan på mvc. Bad om en ordentlig undersökning för att kolla läget. Jag var tydligen väldigt mjuk och huvudet låg långt ner. Så han står i startgroparna.
Bad henne göra en hinnsvepning. Det är inget jag gjort innan och jag har hört delade meningar om det. För vissa kickar det igång förlossningen medans andra gjort 4-5 st utan något som helst resultat. Men allt är värt att prova. 🙂 Funkar det så funkar det.

Satte även upp mig på en studie som görs just nu, SWEPI-studien. Normalt så sätts man igång 2 veckor efter bf om det är så att man går över tiden. Men nu görs en studie där man kollar om det kanske inte är bättre att sätta igång redan efter en vecka. Man lottas till en grupp, antingen +1 eller +2 veckor efter bf. OM lilleman tänkte stanna inne en längre period till så hoppas jag verkligen att jag hamnar i första gruppen. Isf sätts jag igång nästa vecka 6/9.

Men mest av allt hoppas jag att förlossningen kickar igång typ nu. Jag är redo!! Vi är redo!!

Lilleman! Kom ut nu!

1 vecka kvar..

..till beräknad förlossning. Bebben får gärna komma tidigare!

Har senaste dagarna haft mer ont. Det har inte varit typiska värkar utan snarare att det hugger till.
Vaknar minst 1 gång/natt och har då så ont att jag knappt kan röra mig. Det brukar dock släppa bara jag lyckas komma upp ur sängen och gå på toa.

Igår högg det till i magen precis när jag var på väg ner för trappan. Tappade nästan balansen och satte mig på huk. Det släppte efter någon minut.. men det var ändå så lokalt och så plötsligt så jag kan inte kalla det för en värk.

Ellie kom ju 1 dag innan beräknat. Slemproppen gick 4 dagar innan tror jag det var. Än så har jag inte sett skymten av någon slempropp den här gången.

Trots lite smärtor och så är jag inte ett dugg orolig över lilleman därinne. I skrivande stund lever han rövare. Han buffar och sparkar upp mot mina revben och trycker huvudet neråt. Varje steg jag tar känns som att han ramlar längre o längre ner. Vilket är bra. 🙂

Ellie längtar så efter sin lillebror nu. Hon pratar hela tiden om honom och om hur hon ska hålla honom, killa honom och klappa honom. Hon blir nog en bra storasyster. 🙂
Det som oroar mig lite är att hon inte kommer att få lika mycket tid och uppmärksamhet som innan. Och det märkliga är att hon tidigare kunnat sitta själv i timmar och leka, medans nu så vill hon vara med mig precis heeeela tiden. Jag ska vara med henne och leka, och är det så att jag inte hinner (för att jag fixar tvätten, lagar mat, städar eller något annat) så vill hon vara med.
Detta ger mig bara ännu mera ångest. Älskar henne över allt annat och det är svårt att tänka att kärleken skall räcka till ännu ett barn, men jag antar att det gör det..
Vill verkligen inte att hon ska känna sig åsidosatt. Lilla hönan..

Nåväl.. bara att vänta ett litet tag till. Snart kommer han… förhoppningsvis.