Blogg

Mjölkstockning m m

Ja, jag vet… evigheter sedan man skrev.

Det är nu drygt 3 veckor sedan våra liv berikades med ännu en familjemedlem. Arvid växer verkligen så det knakar!
I fredags var vi hos BVC, han var då 3 veckor och 1 dag.
Han vägde 5030 g och var 57,5 cm lång! Alltså drygt +1 kg sedan han föddes och 3,5 cm längre. Inte undra på att storlek 50 börjar sitta tight. 🙂 Min store gosse. Och han känns redan rätt stabil, han lyfter och håller uppe huvudet utan större problem.

Han äter o äter. Mestadels bröstmjölk men några enstaka ggr har det blivit ersättning på flaska när jag varit iväg och jobbat eller haft något annat på agendan. Känns skönt att han tar flaskan också, lättare att ordna med barnpassning då t ex. 🙂

I torsdags så kände jag på morgonen hur brösten spände och värkte lite extra. På kvällen innan hade Joel gett lilleman en flaska ersättning så den bröstmatningen uteblev men ammade ändå på natten. Men det räckte visste inte.
Åkte till jobbet på torsdagen då jag hade möten på agendan och Ellie skulle till förskolan kl 09, så barnen hängde med till jobbet första timmen. Men när jag sedan körde Ellie till förskolan så kände jag hur jag började skaka och frysa. Feberfrossa! Det här var inte bra. Åkte hem och tog en ipren, värmde en vetepåse och bäddade ner mig i soffan under ett täcke. Tog fram bröstpumpen och pumpade ut så gott jag kunde. Gjorde ont men var samtidigt skönt. Mötena fick avbokas. 🙁

Vilade och sov. Pumpade. Ammade. Försökte få i mig lite mat och dryck. Och framåt kvällen kändes det bättre men brösten var ömma. Klarade mig nog rätt bra ändå tack vare att jag åkte hem o pumpade direkt. Vill aldrig mer få mjölkstockning!

Välkommen Arvid!

Tänkt skriva detta inlägg så många dagar nu men det blir ju aldrig av. 😛

Den 6/9 tittade iaf vår son ut. Äntligen!! Jag trodde stenhårt att han skulle vilja komma ut innan BF, dvs innan 29/8, men icke! Han höll sig envist kvar på insidan. Försökte med hinnsvepning hos barnmorskan, ätit ananas, druckit hallonbladste och försökt röra på mig (dock inte blivit så mycket träning eller promenader då kroppen strejkat).

(här kommer en liten förlossningsberättelse… så var beredd på en låååång text)

Onsdagen 5/9.
Var sååå trött på att vara gravid. Och lite lätt panikslagen också. Visste ju att för varje dag som går så blir den lilla killen därinne allt större och större.
På lördagen helgen innan så fick en gammal klasskompis sin son och han vägde drygt 4700g och hon hade gått över med ca 10 dagar tror jag. Allt gick bra där förvisso, men jag kände ändå paniken komma.
Hade fått en tid för ev igångsättning på torsdagen 6/9 kl 15.00 då jag skulle infinna mig på förlossningen i Varberg för att bli lottad till en grupp i Swepi-studien. Antingen skulle jag bli igångsatt den dagen eller så skulle jag få vänta en vecka till. Tanken på att vänta ännu en vecka fick mig att må uselt..
Måendet var inge vidare med andra ord.

Hade börjat trappa ner ordentligt med jobbet så höll mig hemma. Det var fint väder så jag och mamma passade på att måla huset. En uppgift som var tänkt att göras i somras men det var på tok för varmt då.
Det blev en del klivande upp och ner för pallen (undvek den höga stegen) och ner på knä för att måla nedersta brädorna.
Framåt kvällen började jag känna av lite värkar. Vågade inte riktigt ropa hej då jag känt av lite värkar tidigare men de har då klingat av.
Men framåt sena kvällen ökade värkarna i både frekvens och intensitet. Ringde förlossningen vid 22-tiden och sa att jag kanske kommer in lite senare samt att jag ville kolla av så där fanns plats. Det fanns det och de sa att de t o m var jättelugnt. Jag tog en alvedon och gick o la mig men vaknade igen vid 1.30-tiden. Värkarna var ännu starkare nu. Jag klockade dem och de var lite oregelbundna men fick iaf 3 st på 10 min. Tillräckligt för att åka in. Åt lite ”frukost” och väckte Joel samt morsan som kom över för att passa Ellie.

Vi stack iväg och köpte lite tilltugg på Shell vid motorvägen. ”När är det dags” frågade kassörskan och hon blev nog lite paff när jag sa att vi var på väg till bb. Jag såg visst rätt pigg o fräsch ut. 🙂
Det var jag också.. för på vägen upp så klingade värkarna av. Från att vara täta till att komma med drygt 10 minuters mellanrum. Jag tänkte att vi säkert kommer bli hemskickade.. men nu var vi ju på väg så kunde lika gärna åka upp. Hade dessutom ringt och sagt att vi kommer.

Kl 3.20 kommer vi fram till Varbergs sjukhus. Från att vi parkerade och hela vägen genom den lååånga korridoren till förlossningen så fick jag inte en enda värk… tills vi kom precis utanför dörren. Satte mig på huk och andades mig igenom värken, och en barnmorska kom ut och mötte oss. Hon sa att de normalt inte gör det men att det var så extremt lugnt på avdelningen så de var uttråkade.

Vi blev direkt visade in till ett förlossningsrum. Inget sånt där rum där man bara läser av CTGn (mäter värkar och barnets puls). Värkarna var inte så täta men hyfsat kraftfulla.
De undersökte mig och jag var öppen 3 cm. Jahopp, tänkte jag, vi kommer att få åka hem. Men sen kom de med ett blått armband med mina personuppgifter och sa att det minsann ska födas barn. Härliga barnmorskor! 🙂 Fick en hinnsvepning och sedan tappade de upp ett bad i spa-rummet.

Låg och badade i kanske 1 timme. Värkarna tilltog och blev allt tätare och starkare, men det var väldigt skönt att hantera dem i badkaret. Tröttnade dock på att bada och började känna mig som ett russin så vi gav upp efter nån timme som sagt. Undersöktes och var bara öppen 5 cm nu. Erkänner att jag var lite besviken. Vid förra förlossningen så öppnades jag från 2 till 6 cm på en timme när jag tog en timmes bad. Men riktigt så effektivt var det alltså inte denna gången.

När vi kom upp så var värkarna jäkligt kraftiga. De gjorde ännu en hinnsvepning och retade den lille grabben därinne. Klockan är ca 7.40. Jag bad nu om lustgas. Satt där vid sängkanten och rullade på en pilatesboll och andades mig igenom värkarna. Behövde göra ett toabesök och tog mig igenom 2 värkar utan lustgasen och utan att Joel masserade min ländrygg. Herrejävlar, nu började det göra ont! Kom ut och ertappade Joel med lustgasen. Klart han var tvungen att testa. 😉
Nu bad jag iaf om epidural eller spinal. Undersöktes och var öppen 6 cm, så barnmorskorna enades om att spinal nog ändå var det bästa. Barnet skulle säkert komma ut inom 2 timmar. Vid 8.20 kommer en narkosläkare med go göteborgsdialekt (även om det visade sig att han var från Kungsbacka). Fick en spruta i ryggen och 2 värkar senare hade bedövningen kickat in. Vilken lättnad! Förra gången fick jag också spinal men behövde ändå lustgasen. Den här gången tog bedövningen klockrent! Låg där och mådde prima! Såg på skärmen att jag hade värkar men hade inte det minsta ont! Passade på att äta en macka från frukostbuffén (som Joel hämtade. Var lite lätt ostabil på benen plus att jag var uppkopplad till CTGn). Undersöktes vid ca 9-tiden och var öppen 7 cm. Det gick långsamt..

Satt och gungade på pilatesbollen en stund efter frukosten när jag börjar känna ett väldigt tryck neråt, som att man är ordentligt bajsnödig och det inte kan stoppas. Säger till barnmorskorna att det nog är på gång. De tror mig knappt först men när nästa värk kommer och de är i rummet och jag frustrerat säger ”Han vill ut!” så får de snabbt på sig förkläden och lägger ut plast över sängen. Det är fullt med folk runt om och jag läggs på sidan. Och jäklar va ont det gör och det trycker på! Klockan var då 9.25.
Gör mitt bästa för att lyssna på deras instruktioner men det är inte lätt att hålla emot när de säger att man bara ska andas igenom en krystvärk. Och lika så är det svårt att krysta när kroppen skriker av smärta och man bara vill be den lille att stanna därinne.

9.46 var han äntligen ute! Krystdelen tog lite längre tid än vi alla trodde då grabben  hade lagt armen runt nacken samt att navelsträngen låg virad ett varv (lätt) runt halsen. Men barnmorskorna var som sagt fantastiska och jag sprack inte det minsta. En liiiiten reva bara som inte behövde sys.

Grabben var perfekt! Han kändes så liten när man höll i honom men vägde ändå 3980 gram och var 54 cm lång. Ganska stor ändå. 🙂 Fin färg och fullt frisk.

Moderkakan släppte lätt och det tog inte lika lång tid innan jag kunde kissa denna gången.

Äntligen. Äntligen!! 9 månaders väntan var över och kärleken till detta lilla pyre var maxad från första stund. Jag längtade efter att få amma honom och det gick smidigt direkt. Han åt som han skulle och gillade att sova på våra bröst.

Vi spenderade en natt på BB sen åkte vi hem dagen efter. Förra gången stannade vi 2 nätter och åkte hem efter PKU-provet och läkarkollen, men denna gången åkte vi efter första kollen. Så skönt att komma hem och sova i sin egen säng!!

Åkte tillbaka till BB på söndagen för PKU-provet och viktkoll. Han växte som han skulle. 🙂

Dagarna här hemma har funkat fint. Han är en snäll och fin pojke. 🙂 Senaste 2 dagarna har han varit väldigt lugn och sovit mestadels. Nätterna är också ganska lugna. Klart han vaknar för lite mat, men sedan somnar han om igen. 🙂

Helt galet att han redan varit hos oss i 1 ½ vecka! 🙂

Namnet blev bestämt först igår. Haft många olika förslag men det var först när farmor nämnde ’Arvid’  som vi faktiskt tyckte att det passade. Försökte tänka oss andra namn men vi kom hela tiden tillbaka till Arvid.. så det fick det bli. 🙂

Välkommen Arvid!

Kom ut snart!!

Det närmar sig. Men ärligt talat trodde jag att han skulle vara ute vid det här laget. I slutet på förra veckan kändes det som att det skulle sätta igång i helgen… men icke.

Känner ibland riktiga hugg. Ibland molande värk såsom mensvärk. Ont i ryggen emellanåt. Ett enormt tryck neråt i princip hela tiden! Det känns som att det snart är på gång!

Men, ännu ingen slempropp. Ännu inga riktiga värkar. Ännu ingen vattenavgång. Inga av de där supertydliga tecknen på att det är på G. 🙁

Idag var jag hos barnmorskan på mvc. Bad om en ordentlig undersökning för att kolla läget. Jag var tydligen väldigt mjuk och huvudet låg långt ner. Så han står i startgroparna.
Bad henne göra en hinnsvepning. Det är inget jag gjort innan och jag har hört delade meningar om det. För vissa kickar det igång förlossningen medans andra gjort 4-5 st utan något som helst resultat. Men allt är värt att prova. 🙂 Funkar det så funkar det.

Satte även upp mig på en studie som görs just nu, SWEPI-studien. Normalt så sätts man igång 2 veckor efter bf om det är så att man går över tiden. Men nu görs en studie där man kollar om det kanske inte är bättre att sätta igång redan efter en vecka. Man lottas till en grupp, antingen +1 eller +2 veckor efter bf. OM lilleman tänkte stanna inne en längre period till så hoppas jag verkligen att jag hamnar i första gruppen. Isf sätts jag igång nästa vecka 6/9.

Men mest av allt hoppas jag att förlossningen kickar igång typ nu. Jag är redo!! Vi är redo!!

Lilleman! Kom ut nu!

1 vecka kvar..

..till beräknad förlossning. Bebben får gärna komma tidigare!

Har senaste dagarna haft mer ont. Det har inte varit typiska värkar utan snarare att det hugger till.
Vaknar minst 1 gång/natt och har då så ont att jag knappt kan röra mig. Det brukar dock släppa bara jag lyckas komma upp ur sängen och gå på toa.

Igår högg det till i magen precis när jag var på väg ner för trappan. Tappade nästan balansen och satte mig på huk. Det släppte efter någon minut.. men det var ändå så lokalt och så plötsligt så jag kan inte kalla det för en värk.

Ellie kom ju 1 dag innan beräknat. Slemproppen gick 4 dagar innan tror jag det var. Än så har jag inte sett skymten av någon slempropp den här gången.

Trots lite smärtor och så är jag inte ett dugg orolig över lilleman därinne. I skrivande stund lever han rövare. Han buffar och sparkar upp mot mina revben och trycker huvudet neråt. Varje steg jag tar känns som att han ramlar längre o längre ner. Vilket är bra. 🙂

Ellie längtar så efter sin lillebror nu. Hon pratar hela tiden om honom och om hur hon ska hålla honom, killa honom och klappa honom. Hon blir nog en bra storasyster. 🙂
Det som oroar mig lite är att hon inte kommer att få lika mycket tid och uppmärksamhet som innan. Och det märkliga är att hon tidigare kunnat sitta själv i timmar och leka, medans nu så vill hon vara med mig precis heeeela tiden. Jag ska vara med henne och leka, och är det så att jag inte hinner (för att jag fixar tvätten, lagar mat, städar eller något annat) så vill hon vara med.
Detta ger mig bara ännu mera ångest. Älskar henne över allt annat och det är svårt att tänka att kärleken skall räcka till ännu ett barn, men jag antar att det gör det..
Vill verkligen inte att hon ska känna sig åsidosatt. Lilla hönan..

Nåväl.. bara att vänta ett litet tag till. Snart kommer han… förhoppningsvis.

34 år!

Jahopp! Då har man fyllt år… igen.

Eftersom man går i väntans tider och ungen skulle kunna titta ut när som helst så blev det inget större födelsedagsfirande. Hade inte bjudit in någon förutom mina föräldrar på fika.

Ellie väckte mig ganska tidigt och min man var lite bakis efter lördagens utekväll med bästis som är hemma från Spanien och ett annat födelsedagsfirande som slutade i en vända på puben.

Jag kan väl erkänna att jag inte var toknöjd över att behöva dalta med en bakis make när man själv förväntar sig att bli uppvaktad. 😉 Så för att trösta mig själv lite tänkte jag att lite shopping nog skulle hjälpa. Men sitta vid nätet och shoppa, eller kanske åka till Hallarna? Nä, till slut föll valet på Gekås! Helt galet, jag vet! En söndag precis innan skolstart, då undviker man Ullared till varje pris.

Men va fan. Min födelsedag och då bestämmer jag. 🙂

Jag, Joel & Ellie åkte till det stora gula varuhuset. Joel hälsade på en gammal kollega först medan jag & Ellie parkerade bilen (hade sån tur med parkering!) och rullade in i varuhuset. Ellie gillade att åka kundvagn men hon uppskattade inte att jag kryssade bland hyllorna… hon ville raka spåret till leklandet!

Lite kryssande blev det iaf innan vi kom till andra sidan av varuhuset. Väl där så ringde J och berättade att han var på väg, så vi bestämde oss för att käka först och främst. Alla var rätt hungriga ändå och klockan närmade sig 12.

Därefter lämnade jag dem vid leklandet och kryssade vidare bland hyllorna. Hittade en del som stått på önskelistan (främst prylar till bebis) men också såklart en massa onödiga saker. Hade gärna tittat mer på kläder till mig själv, men det får bli när ungen är ute och man hittat tillbaka till sin gamla form. Längtar SÅ  efter att shoppa kläder igen! Vill ha en ny garderob! 🙂

Besöket tog inte jättelång tid och vi var hemma igen vid 15-tiden.

Resten av dagen bestod av en kort fika och chill. Gjorde inte många knop.

Min kropp skrek av smärta i fogarna. Det var förvisso planen med hela dagen också. Att vagga runt med en kundvagn kanske kunde hjälpa lilleman på traven. 🙂

Haft några ordentliga förvärkar men framförallt känt ett stort tryck neråt. Så han vill nog ut. Frågan är när. 🙂

Ska vi börja gissa på datum? Vågar vi hoppas på denna veckan? BF är 29/8, dvs onsdag nästa vecka. Jag vill/orkar inte vänta så länge!!

2 veckor kvar -ish

Ca 2 veckor kvar till beräknat förlossningsdatum som är den 29/8.

Det händer mycket men ändå ingenting känns det som.

Mina hormoner går bananas. I fredags var jag en bruten själ. Grät typ hela dagen. Bägaren hade inte bara runnit över, den svämmade över fullkomligt. Haft några tuffa kvällar och tålamodet har varit obefintligt. Jag fick huvudvärk i början av förra veckan och har även mått lite illa. Googlar man detta (jag vet, man ska aldrig googla sina symptom) så får man upp havandeskapsförgiftning som första träff. Detta gjorde ju inte oron mindre precis. Så i fredags ringde jag till mödravårdscentralen, hann bara säga hej innan det brast för mig igen och tårarna sprutade.
En väldigt trevlig sköterska fick mig iaf att känna lite lugn och det ordnades så jag kunde komma in och kolla blodtrycket samt lämna urinprov.

Tack och lov var blodtrycket helt normalt och urinprovet visade inte på några konstigheter heller. Allt var finemang! Kände att en tid hos en barnmorska eller psykolog hade behövts just då, men tyvärr gick inte det att lösa.
Men dagen blev bättre och helgen var helt ok.

Och nu känner jag mig ännu bättre. Faktiskt riktigt bra. Huvudet är i balans igen. 🙂

Igår var jag på mödravårdscentralen (eller kvinnohälsovården kanske det snarare heter) på ett av rutinbesöken. Pratade av mig lite och fick lämna blodprover. Alla prover och även blodtrycket såg fint ut. Allt är i sin ordning! Ingen havandeskapsförgiftning i sikte. Bebisen ligger fixerad med huvudet neråt och idag fick jag första kommentaren om att magen ser ut att ha sjunkt. Så kanske kanske är det på G snart. 🙂

Känns som att magen jobbar väldigt ivrigt på natten. Behöver kissa ofta och magen är hård som ett bowlingklot. Känt en del förvärkar samt att han pressar sig nedåt. Håller tummarna varje dag för att vattnet ska gå eller att slemproppen lossnar.

Snart är du här lillebror! 🙂