..till beräknad förlossning. Bebben får gärna komma tidigare!
Har senaste dagarna haft mer ont. Det har inte varit typiska värkar utan snarare att det hugger till.
Vaknar minst 1 gång/natt och har då så ont att jag knappt kan röra mig. Det brukar dock släppa bara jag lyckas komma upp ur sängen och gå på toa.
Igår högg det till i magen precis när jag var på väg ner för trappan. Tappade nästan balansen och satte mig på huk. Det släppte efter någon minut.. men det var ändå så lokalt och så plötsligt så jag kan inte kalla det för en värk.
Ellie kom ju 1 dag innan beräknat. Slemproppen gick 4 dagar innan tror jag det var. Än så har jag inte sett skymten av någon slempropp den här gången.
Trots lite smärtor och så är jag inte ett dugg orolig över lilleman därinne. I skrivande stund lever han rövare. Han buffar och sparkar upp mot mina revben och trycker huvudet neråt. Varje steg jag tar känns som att han ramlar längre o längre ner. Vilket är bra. 🙂
Ellie längtar så efter sin lillebror nu. Hon pratar hela tiden om honom och om hur hon ska hålla honom, killa honom och klappa honom. Hon blir nog en bra storasyster. 🙂
Det som oroar mig lite är att hon inte kommer att få lika mycket tid och uppmärksamhet som innan. Och det märkliga är att hon tidigare kunnat sitta själv i timmar och leka, medans nu så vill hon vara med mig precis heeeela tiden. Jag ska vara med henne och leka, och är det så att jag inte hinner (för att jag fixar tvätten, lagar mat, städar eller något annat) så vill hon vara med.
Detta ger mig bara ännu mera ångest. Älskar henne över allt annat och det är svårt att tänka att kärleken skall räcka till ännu ett barn, men jag antar att det gör det..
Vill verkligen inte att hon ska känna sig åsidosatt. Lilla hönan..
Nåväl.. bara att vänta ett litet tag till. Snart kommer han… förhoppningsvis.