Ca 2 veckor kvar till beräknat förlossningsdatum som är den 29/8.
Det händer mycket men ändå ingenting känns det som.
Mina hormoner går bananas. I fredags var jag en bruten själ. Grät typ hela dagen. Bägaren hade inte bara runnit över, den svämmade över fullkomligt. Haft några tuffa kvällar och tålamodet har varit obefintligt. Jag fick huvudvärk i början av förra veckan och har även mått lite illa. Googlar man detta (jag vet, man ska aldrig googla sina symptom) så får man upp havandeskapsförgiftning som första träff. Detta gjorde ju inte oron mindre precis. Så i fredags ringde jag till mödravårdscentralen, hann bara säga hej innan det brast för mig igen och tårarna sprutade.
En väldigt trevlig sköterska fick mig iaf att känna lite lugn och det ordnades så jag kunde komma in och kolla blodtrycket samt lämna urinprov.
Tack och lov var blodtrycket helt normalt och urinprovet visade inte på några konstigheter heller. Allt var finemang! Kände att en tid hos en barnmorska eller psykolog hade behövts just då, men tyvärr gick inte det att lösa.
Men dagen blev bättre och helgen var helt ok.
Och nu känner jag mig ännu bättre. Faktiskt riktigt bra. Huvudet är i balans igen. 🙂
Igår var jag på mödravårdscentralen (eller kvinnohälsovården kanske det snarare heter) på ett av rutinbesöken. Pratade av mig lite och fick lämna blodprover. Alla prover och även blodtrycket såg fint ut. Allt är i sin ordning! Ingen havandeskapsförgiftning i sikte. Bebisen ligger fixerad med huvudet neråt och idag fick jag första kommentaren om att magen ser ut att ha sjunkt. Så kanske kanske är det på G snart. 🙂
Känns som att magen jobbar väldigt ivrigt på natten. Behöver kissa ofta och magen är hård som ett bowlingklot. Känt en del förvärkar samt att han pressar sig nedåt. Håller tummarna varje dag för att vattnet ska gå eller att slemproppen lossnar.
Snart är du här lillebror! 🙂