För vissa är det självklart, men det har det inte varit för mig.
Innan jag blev gravid så hade jag inställningen att jag inte skulle amma. Det var inte för att jag ville slippa taxöron till bröst (vet att det är en myt iaf) utan det var för att jag helt enkelt inte ville. Läst bloggar och artiklar som menar på att ersättning är lika bra som bröstmjölk (och ibland t o m bättre beroende på vad mamman äter och får i sig). Det där med att barn som ammas får bättre immunförsvar ser jag också som en myt då jag vet flaskmatade bebisar som hållit sig betydligt friskare än de som ammats. Och vice versa. Handlar nog mer om det immunförsvar man föds med samt bebisens omgivning.
I början av graviditeten så hade jag fortfarande samma inställning, att jag inte skulle amma. Tänkte ändå att jag skulle tanka all möjlig information så bokade in mig på en informationsträff om amning genom kvinnohälsovården. Denna träff ägde rum igår.
Dock så har jag redan innan gårdagens seminarium ändrat inställning. Jag tänker ge amningen ett försök. Har man aldrig testat så vet man ju inte hur det känns.
Jag kommer försöka amma, men jag kommer inte va ihärdig och gråta floder om det inte skulle funka (för det gör det faktiskt inte för alla), utan då går vi över till mjölkersättning. Om amningen kommer igång så kommer jag också pumpa en del så min sambo kan få vara med att mata vår dotter. Det ska inte bara va jag som är utfodringsstället. Förutsatt att hon accepterar att matas med flaska också förstås.
Läst att ersättning och modersmjölk i kombination är väldigt bra. Att ersättningen har ett protein som bryts ner långsammare och får bebisen att sova längre innan den vaknar och är hungrig igen. Så en flaska med ersättning innan läggdags på kvällen är planen.
Sen har jag ett ganska öppet sinne, vet att det inte alltid blir som planerat. Hon kanske vägrar bröstet, eller vägrar flaskan. Då får man acceptera det. 🙂
Informationsträffen igår var väldigt givande och jag rekommenderar alla blivande mammor att gå en sådan. 2 timmar med massor av info och jag kände mig mycket mer redo för detta stora uppdrag när jag gick därifrån.
I maj börjar föräldragrupperna. Sambon har varit på dessa förut då han är pappa till en underbar (snart) 3-åring. Känns skönt att han varit med om en bebis första tid en gång innan, så vi inte båda är noviser. 🙂 Och det ska bli så kul och spännande att se hur storebror tar emot sin lillasyster. Jag tror det kommer gå utmärkt för redan nu går han runt och klappar på min mage och säger hennes namn. Hon kommer få en fantastisk storebror. 🙂
Oh, mitt hjärta spricker snart av kärlek! Är glad att denna veckan vände till det bättre, för i slutet på förra helgen och i början på veckan så hade jag en typisk graviditetssvacka. Hormonerna spökade och jag började lipa för absolut ingenting! Småsaker som bara är strunt som jag aldrig bryr mig om att lägga energi på annars fick mig att vilja slå ett hål i väggen och kasta tallrikarna efter de som försökte komma nära. Lyckades tygla mig hyfsat iaf.
Är sällan arg eller irriterad utan rätt bra på att fokusera om på bra saker, relevanta saker. Och denna gången så lät jag tallrikarna ligga och gick o la mig på sängen i stället och lät tårarna rinna för att släppa på trycket. Skönt och klart bättre än att starta onödiga bråk. 🙂
Well, nu är det snart helg. Och idag är ingen vanlig dag för idag är det min fina fästmans födelsedag!! Hipp hipp hurra för dig älskling! 🙂
Puss o hej!