Fosterdiagnostik

Såväl när vi väntade Ellie som nu när vi väntar hennes småsyskon så gjorde vi fosterdiagnostik.

Med Ellie gjordes ett kvadrupeltest. Först gjorde vi ett tidigt ultraljud för att fastställa i vilken vecka vi var, och sedan togs blodprover. Därefter fick vi hem ett brev som berättade hur stor/liten sannolikhet det fanns att fostret hade en avvikelse. I Ellies fall var svaret att det fanns en väldigt låg sannolikhet så vi fortsatte graviditeten. Och det blir ju superbra! 🙂

Med nuvarande graviditeten var det lite annorlunda. Nu har Region Halland gått över till KUB-test. Det består dels av blodprover men också att man mäter vissa delar av fostret på ett tidigt ultraljud.

På 1177.se så kan man läsa mer om fosterdiagnostik och även se en film som de vill att man ska ha tittat på innan man gör testet. Själva testet i sig är ofarligt för både mamma och foster, men det är resultatet man bör förbereda sig på.

Anledningen varför jag började skriva om detta var att jag idag läste en åsiktsartikel på Aftonbladet, som handlade just om att så många väljer att göra abort om de upptäcker avvikelser.

Jag kan med handen på hjärtat säga att vi nog tyvärr valt att göra abort om vi upptäckt något avvikande.

Har i mina år som taxichaufför kört och träffat många underbara barn och vuxna med Downs Syndrom. Dessa människor klarar sig fint och har ett hjärta större än många andra. Så mycket kärlek och mindre grubblerier och hat som ofta får större chans att växa hos oss ”normala”.
Men, jag har också kört de som har en grövre form av DS, och kanske i kombination med andra diagnoser och funktionshinder. Jag har sett hur det hindrar,tynger ner och ibland splittrar hela familjer. Och såklart de som absolut inte ser det som ett hinder oavsett. Respekterar allas inställning. Men jag hoppas också att en familjs beslut att göra abort också respekteras.

Våra värderingar och förhoppningar vad vi vill kunna uppleva med våra barn är just våra. Vill inte ha en stämpel i pannan för att vi skulle göra ett val som vi tror är bäst för just våran familj. Hela familjen.

Man älskar säkert sitt barn oavsett, och hade vårt barn fötts med ett funktionshinder (allt kan ju trots allt hända på vägen) så skulle inte min kärlek minska för det. <3

Tycker det är bra att alternativet med fosterdiagnostik finns, och sedan är det upp till varje familj att bestämma hur de vill göra. Det ska inte samhället bestämma.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *